Valdeltagandet i EU-valet den 4-7 juni 2009 blev 43 procent och i Sverige 45,5 %. Det är en generande låg siffra för demokratin och för Er. Var partierna ointresserade av att ge andra budskap än att gå och rösta, eller "rösta rött"?
Kan bristen på engagemang bero på den politik som Sverige med 2.5% av ledamöterna kan göra?
Idag har EU inflytande eller beslutar över 80% av de beslut som tas i Riksdagen och ner på kommunal nivå. Övergripande beslut men även beslut på detaljnivå. Nu får visserligen gurkorna efter 15 års förbud åter vara böjda. Kommunerna har valt att slopa ett stort antal lekplatser för att EU beslutat om sandens kornighet hur djup den ska vara osv. Det är många frågor som ska behandlas på EU-nivå och vilka som ska behandlas på nationell och kommunal nivå? Tyvärr har EU allt mer ägnat sig åt detaljfrågor och blundat för de övergripande internationella frågorna. EU har visat brister på att ge sig i kast med svåra problem ska hanteras av självständiga stater i olika ekonomisk och demokratisk utveckling. Fast självständigheten är allt mindre och målet är ju likformighet och ett Europas förenade stater.
Den fria rörligheten för arbetskraft inom gemenskapen är ett exempel på att villkoren för den arbetande befolkningen ska standardiseras så att den fria konkurrensen för köparna råder och de ska kunna göra det billigaste valen. Ett exempel på detta är Laval-domen. För väljarna som inte förstår varför deras arbete försvinner till förmån för låglönearbetare är motiveringen att rösta inte stark.
Tidigare var landshövding en typisk reträttpost, nu kan partierna nominera avstigningskandidater och B-politiker till platserna i Europaparlamentet. Det ger väljarna klara signaler i fråga om betydelsen av parlamentet och därmed också av valet till parlamentet. De enorma ersättningar i form av arvoden, andra ersättningar och pensioner som dessa politiker kommer att uppbära är svåra att motivera. Nivåerna ligger högt över vad svenska folket kan räkna med i fråga om livslånga pensioner efter 5 år i parlamentet. Efter en period i EU får avgångna ledamöter nu en pension på ca 160.000 kr/år för varje 5 års period. Väljarna till Europaparlamentet handlar om ett avgörande av vem som ska tillåtas bli rik och få sin försörjning tryggad på en nivå omöjlig för vanliga löntagare.
Sedan var det så att ersättningsfrågorna var inget som parlamentarikerna kunde påverka! Frågan är då om svenska parlamentariker i Europaparlamentet kan påverkan de beslut parlamentet tar?
De som nu blev invalda räddades från den begynnande svenska fattigdomen med sänkta ersättningsnivåer för sjuka, arbetslösa, pensionärer och framför allt för den ena halvan av den arbetande befolkningen. Inte heller Statsministern kunde avstå höjd lön!
Men självklart den politiska eliten lever ju i en annan värld.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar