Det självklara borde vara att alla skulle ha rätt till mat!

EU subventionerar olika matvaror. Nu senast ska subventionerna för mjölk kraftigt öka. En effekt blir att mjölk från hög producerade kor (10.000 l på ett år) ska omvandlas till mjölkpulver och sändas till andra sidan jordklotet. Där säljs den till lägre pris än den lokala mjölken. På så sätt slås den lokala mejerinäringen ut.

Ryssland stängde sin ekonomiska gräns för EU-mjölken men alla som vill ha frihandelsavtal (Economic Partnership Agreements) EPA, med EU tvingas ta emot den.

Utvecklingsländerna får ingen stimulans att utveckla den inhemska produktionen när EU går in med kraftigt subventionerade varor som blir billigare än den inhemska.
Samtidigt protesterar bönder över hela Europa över att mjölkpriset är för lågt. I Tyskland betalas mjölken med 2.75 kr per liket och i Sverige är det ännu lägre.

För att klara mjölkproduktionen importeras foder från främst U-länder. Det pågår även ett markuppköp i andra länder. Över 20 miljoner hektar afrikansk jordbruksmark har köpts upp av företag från andra länder. Ofta saknas insyn i avtalen och kritiker varnar för en ny typ av kolonialism. Tidigare jordbrukare jagas bort från jord de inte kan bevisa att de äger när väst söker sig utomlands för att säkra sin egen livsmedelsförsörjning.

Det behöver till en jordbrukspolitik inom EU som inte subventionerar produktionen samtidigt som den slår ut produktion utanför EU. En form av gårdsstöd som anpassa efter konsumenternas behov är betydligt mer effektivt samtidigt som det inte påverkar jordbruket utanför EU.
Alla vill vi ha en levande landsbygd och en resurs att möta klimathotet genom kortare transporter och att få mer lokalt producerade varor till ofta bättre kvalitet.

Det behövs att få ett slut på subventionskulturen. Dagens EU betalar 15.000 välavlönade lobbyister som lättar på medborgarnas plånböcker. Libertas anser att det är dags att sluta med slöseriet och i stället öka innehållet i medborgarnas plånböcker.

Mihkel Nõmm